Omedvetet biter jag ihop käken. Huvudvärken är ett faktum.
Varför känner jag så här? Denna himla stress och ångest som detta medför.
Stress och ångest över det mesta i livet. Varför?
Förr sov jag helt sjukt gott om natten.
Nu är det en ständig kamp mot tankarna innan man somnar. Förr stämplade man ut på 2 sec.
Jag har ett bra liv, visst det innehåller mycket tråkigheter som har förstört mycket, som säkert är den stora bidragande orsaken till att man känner stress och ångest.
Men jag borde inte känna stress och ångest, för det ska egentligen inte behöva finnas i mitt liv.
Jag har alltid känt mig stark, driven, självsäker mm just nu känner jag inte alls igen personen jag har blivit de senaste åren.
Jag måste lära mig att släppa in, inte blockera. Det är svårt. Man kan ju bli sårad med vad tusan gör det egentligen? Nu stänger jag mest ute folk i min närhet. Innerst inne vill jag inte, men något inom mig skriker
-blockera kärleken från din närhet med ett par snabba judohugg så är du safe.
Känner mig som en riktig loser, men verkligheten är en annan. Hur får man upp sitt självförtroende igen?
Släpp nu på trycket i käken. Jag älskar dig, du är bra, och du är älskad. Jag vet det. Men det är svårt. Så himla svårt.